Inflammerad tass

Kan det inte räcka nu? Ska han inte få bli frisk snart?

Jag upptäckte på morgonen att Neo slickat på strumpan på tassen och att huden mellan trampdynorna blivit riktigt irriterad och lite svullen. Senare under dagen blev det bara värre. Vid 14-tiden hade hela tassen svullnat upp och blivit alldeles varm. Huden mellan trampdynorna såg rent ut sagt för djävlig ut och han hade jätteont. Aj, aj ,aj. Antagligen hade detta klarat sig så länge han gick på antibiotika men nu någon dag efter sista pillret så blossade det upp.

Jag smet tidigare från jobbet, det var ju bara att åka till djursjukhuset och sätta sig och vänta på akutmottagningen. Det kom in en 15-årig pudel som fått en stroke och andra med mer akuta åkommor som fick gå före oss i kön. Stackars Cissi i receptionen blev utskälld av en dam som kom in för att avliva sin hund. Hon var förstås egentligen inte ett dugg arg på Cissi utan helt förtvivlad över att mista sin bästa vän. I fyra timmar väntade vi innan det blev vår tur. Jag vet roligare sätt att tillbringa en fredagkväll på men måste man så måste man.

Veterinär Tobias konstaterade "akut ytlig pyodermi", en inflammation i huden. Han tog prov och det visade sig vara fullt med bakterier, inte svamp som jag först trott. En härlig blandning av stafylokocker och vad det nu hette var boven. Vi fick ett klorhexidinschampo att tvätta med och nu skulle strumpan vara av. Det behövde hållas så torrt och luftigt som möjligt, den känsliga pulpan fick klara sig utan skydd. Tobias var snäll och gav oss rabatt eftersom vi fått vänta så länge och dessutom tidigare fått ett så dåligt bandage om tassen, det var ju det som gjort huden irriterad från början.

Patrik kom och hämtade oss i regnet som bara öste ner. Tack och lov slapp därmed Neo att gå den då så långa vägen till bussen med sin ömma tass. Kl 22:30 var vi hemma.

Tassen blev snabbt mycket bättre men första dygnet hade Neo väldigt ont. Veterinären ville skriva ut annat smärtstillande än Rimadyl men jag vågade inte ge honom något med vår mardrömsnatt färsk i minnet.

Återbesök klokapsel

Äntligen har klon börjat läka. Det har tagit tre veckor vilket känns som en evighet men nu till slut har pulpan torkat, alldeles lagom till vårt återbesök hos veterinären. Veterinär Teresia var jättenöjd med hur det såg ut och vi fick gå därifrån utan bandage och med bara strumpa på tassen. Härligt!

Ett bra tassbandage

Efter många bandagebyten har jag lärt mig ett och annat. Såhär gör jag när jag lägger ett i mitt tycke, bra tassbandage:

• Klipper pälsen mellan tår och trampdynor och ser till att tassen är ren
• Tvättar såret med koksalt eller kollodialt silver
• Torkar försiktigt
• Lägger en steril kompress med glatt yta mot såret (en sådan som inte kan fastna)
• Lägger bomull mellan alla tår och trampdynor
• Bomull som vadd runt hela tassen
• Lindar som ett X med gasbinda tills det täcker all bomull
• (Lindar likadant med en självhäftande vetflex-linda utanpå)

OBS! Viktigt att tassen är helt torr och ren innan bandaget läggs. Detta bandaget är väldigt ordentligt och tåligt, hunden kan till och med gå utomhus med det vid fint väder om man använder vetflexen. Vid regn använder jag en bandagesko från medipaw.

Jag tycket att apotekets egna kompress är den bästa. Först hade jag en annan, dyrare variant men den hade en väl plastig yta vilket stängde in pulpan för mycket så den inte läkte. Vetflexen är jättebra men gör i mitt tycke också bandaget för instängt. Neos pulpa började torka och läka först då jag struntade i vetflexen och endast använde apotekets självhäftande gasbinda så att bandaget blev luftigare.

Bomull använder jag istället för polyestervadd, helt enkelt för att det är billigare. Bandagematerial till ett byte om dagen i några veckor blir dyrare än man tror.

Jag brukar göra bandaget så litet som möjligt och inte linda ända upp på benet. Det är dock svårare att få det att sitta kvar om man gör det mindre så linda högre om du är rädd att det ska glida ner.

Så fort pulpan torkat upp ska bandaget av. Då räcker det att använda en strumpa som skydd.

Uselt bandage

Då Neo låg inlagd upptäckte veterinären att hans blottade pulpa där klokapseln tagits bort hade blivit infekterad. Hon skrev ut antibiotika mot detta. När jag fick hem honom fick jag instruktioner om att låta bandaget de lagt ligga kvar i två dygn innan byte. Detta kändes inte bra men veterinären vet bäst, tänkte jag och väntade därför med bandagebytet.

När jag väl öppnade bandaget fick jag en smärre chock. De hade inte lagt någon kompress utan polyestervadden låg direkt mot den blottade pulpan. Det hade givetvis fastnat och var nu en enda klump av brun, äckligt varig vadd med den stackars infekterade pulpan inuti. Inte nog med det. Tassen var inte helt ren och när den då varit instängd så länge hade huden mellan trampdynorna blivit svampig och irriterad. Pälsen hade klumpat ihop sig och var alldeles geggig. Hela tassen hade alltså legat i ett fuktigt, illaluktande och smutsigt paket i två dygn.

Det tog 2,5 timmar för mig att först blöta upp vadden som fastnat och försiktigt plocka bort den, sedan göra rent den inflammerade pulpan, klippa bort den äckliga pälsen mellan trampdynorna och tvätta helt rent, låta tassen torka och sedan lägga ett nytt bandage.

Det är Neos förtjänst att jag till slut fick ordning på detta. Utan hans tålamod hade det aldrig gått. Tänk så ont det måste gjort när jag tog bort vadden från pulpan med alla sina nerver blottade. Tappra, snälla hund som bara låg stilla och lät mig göra det här.

Veterinären lovade att ge djurvårdaren som lagt detta bandage en tillsägelse och det hoppas jag verkligen att hon gjort.

Helvetet med Rimadyl

När klokapseln plockades bort fick jag Rimadyl utskrivet till Neo. Det är smärtstillande och antiinflammatoriskt. Jag tänkte inget särskilt på det, han har ätit Rimadyl förut utan några problem och givetvis ville jag inte att han skulle ha ont.

Men så började det.. På eftermiddagen var han lös i magen och till kvällen gick det över till diarré och kräkningar. Jag förstod att det måste vara Rimadylen han reagerat på och gav honom inga fler piller men det var för sent. Den natten låg jag på soffan med kläderna på. Neo behövde ut varje halvtimma för att både bajsa och kräkas. Det bara rann ur honom. Framåt morgonen lugnade det ner sig och han sov från kl 05 till 07. Då ringde väckarklockan, dags att åka till jobbet. Jag gick ut med Neo och kunde i dagsljuset se att han han hade blod i avföringen. Vi gick in, han drack lite vatten men det kom lika fort upp igen och det var spår av blod även där. Stackarn fick inte ens behålla sin vätska. Jag förklarade snyftande för min sambo Patrik att jag inte kunde ta med honom till jobbet utan att det fick bli raka vägen till djursjukhuset.

Neo fick läggas in akut med dropp på morgonen och jag var helt förstörd. En liten trasig klo hade plötsligt blivit en sönderfrätt och blödande mage. Hur gick detta till? Min hund skulle ju bli frisk. Det blev en tung dag på jobbet även om Neo förstås var den som hade det jobbigast, inlagd på djursjukhuset.

Ett dygn senare ringde de och sa att jag kunde hämta Neo för "nu är han jättepigg". Haha, de vet nog inte hur en flatte är när den är jättepigg. Visst var han piggare men fortfarande en zombie i mina ögon. När vi kom hem sov han ett helt dygn med undantag för när jag väckte honom för rastning. Stackarn var så medtagen men säkert glad att få vara hemma igen.

Aldrig mer Rimadyl.

Hur det började

 Vår historia börjar detta datum. Jag och Neo var ute på vår morgonpromenad när han plötsligt började halta. jag lyfte på tassen och såg att det blödde från en klo. Det såg ut som om klon hade slitits ner på sidan så att pulpan blivit blottad och därmed skadats.

Iväg till veterinären for vi. Där kunde vi se att det var som en längsgående spricka på undersidan av klon, mellan klokapseln och vävnaden inuti. När man klämde på klon kom det ut en droppe blod. Veterinären beslutade att plocka bort klokapseln p.g.a. sprickan. Det var inget konstigt med detta, bara ett vanligt klokapselbrott tänkte vi. Han blir snart bra igen

På eftermiddagen fick jag hämta en väldigt groggy vovve med bandage om tassen. Han mår verkligen jättedåligt efter att ha varit sövd.