När klokapseln plockades bort fick jag Rimadyl utskrivet till Neo. Det är smärtstillande och antiinflammatoriskt. Jag tänkte inget särskilt på det, han har ätit Rimadyl förut utan några problem och givetvis ville jag inte att han skulle ha ont.
Men så började det.. På eftermiddagen var han lös i magen och till kvällen gick det över till diarré och kräkningar. Jag förstod att det måste vara Rimadylen han reagerat på och gav honom inga fler piller men det var för sent. Den natten låg jag på soffan med kläderna på. Neo behövde ut varje halvtimma för att både bajsa och kräkas. Det bara rann ur honom. Framåt morgonen lugnade det ner sig och han sov från kl 05 till 07. Då ringde väckarklockan, dags att åka till jobbet. Jag gick ut med Neo och kunde i dagsljuset se att han han hade blod i avföringen. Vi gick in, han drack lite vatten men det kom lika fort upp igen och det var spår av blod även där. Stackarn fick inte ens behålla sin vätska. Jag förklarade snyftande för min sambo Patrik att jag inte kunde ta med honom till jobbet utan att det fick bli raka vägen till djursjukhuset.
Neo fick läggas in akut med dropp på morgonen och jag var helt förstörd. En liten trasig klo hade plötsligt blivit en sönderfrätt och blödande mage. Hur gick detta till? Min hund skulle ju bli frisk. Det blev en tung dag på jobbet även om Neo förstås var den som hade det jobbigast, inlagd på djursjukhuset.
Ett dygn senare ringde de och sa att jag kunde hämta Neo för "nu är han jättepigg". Haha, de vet nog inte hur en flatte är när den är jättepigg. Visst var han piggare men fortfarande en zombie i mina ögon. När vi kom hem sov han ett helt dygn med undantag för när jag väckte honom för rastning. Stackarn var så medtagen men säkert glad att få vara hemma igen.
Aldrig mer Rimadyl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar