En månads förändring

På en månad har klorna förändrats en del. Här är bilder på samma klor med exakt en månads mellanrum.

Till vänster: Nr 4 på höger fram för en månad sedan.
Båda bilderna till höger: Samma klo idag. Sidan har smulats sönder och
klon har vridit sig och blivit sned.

Nr 2 på höger fram för en månad sedan och idag. Man kan se att pulpan dragit
sig tillbaka och sidan på klon har gått sönder. Själva klokapseln ser finare ut nu
men det beror på att jag filat den och målat med stärkande nagellack. Man kan
även se en spricka på insidan av klon,den går rakt igenom men hålls ihop av
nagellacket. Denna klokapseln får vara lång, klipper jag ner den skulle Neo
trampa på pulpan.

Ordentligt nedklippta klor på vänster framtass. Dessa är fortfarande ok men
jag hade aldrig kunnat klippa dem så korta om de var friska.

En klo på baktassen som börjat öppna sig. För en månad sedan var alla
klor på baktassarna ok. Nu börjar flera se ut så här

Kråkguld

Sakta men säkert blir alla Neos klor sämre. Ingen är infekterad just nu men sidorna blir tunnare och tunnare. När det blir sprickor i dem fungerar det att stryka på nagellack för att de ska hållas ihop men till slut blir de så tunna att de bara smular sönder. Klorna blir som kråkguld. Ni vet den där mineralen som är i tunna, tunna skikt och som man kan skala av, lager för lager. Klorna blir även sneda och vrider sig. På flera stycken har öppningen som ska vara nedåt hamnat på sidan. När sedan ena sidan går sönder ser det ännu konstigare ut. Vissa verkar göra ont. Neo rycker till och vill undan när jag kontrollerar dem.

Jag försöker nu hålla dem hela så gott det går. Flera kommer behöva plockas bort, det förstår jag. Varje gång en klokapsel ska tas bort måste Neo sövas, något som jag verkligen vill undvika. Om jag därför kan hålla dem i hyfsat skick så länge som möjligt kommer det bli läge att ta bort flera på en gång när det väl är dags. Det funkar liksom inte att söva honom och ta bort en klo, 18 gånger. Jag vill inte plocka någon så länge Neo inte har ont av den. Tyvärr kommer borttagandet av flera klor samtidigt betyda bandage på flera tassar. Fy vilken mardröm det här är.

Vi går bara korta promenader på plant underlag men nu när jag har ett par hundskor som faktiskt fungerar har vi kunnat gå några korta rundor i skogen också. Gud vad härligt det är! Ni som har möjligheten att gå en ordentlig promenad i skogen varje dag förstår inte hur lyckligt lottade ni är. Det förstod inte jag heller förut.

Skorna är ett dilemma.. Jag är rädd att det gör ont för Neo att ha dem på. Tänk dig själv att springa runt i skor när du har nageltrång. Dock märker jag ingenting på honom, han visar inte att det skulle göra ont. Så ja, det får bli en liten runda i skogen då och då men jag vågar inte gå långt och länge.

Min vän Helena, som vi tidigare gått kurs i viltspår hos, ska hålla i ett test inför anlagsprov. Man får komma dit och gå ett spår som är lagt på samma vis som vid anlagsprov. För att träna och testa helt enkelt! Detta skulle vara så himla roligt att vara med på. Neo älskar verkligen att spåra och vi skulle behöva göra något roligt tillsammans. Om klorna håller sig OK till den 16/9 och han kan använda sina skor utan problem och inte har ont så ska vi gå. Jag vet inte om jag vågar hoppas!

Som ett litet PS har vår katt just fått urinvägsinfektion (jag skulle aldrig ha sagt till katten att "du är ju frisk i alla fall") och jag ska till tandläkaren och laga ett hål imorgon. Jippie!

En sak bättre, något annat sämre

Nytt återbesök för koll av öronen idag. Äntligen har det blivit bättre! Det var bara några få svampsporer kvar så nu behöver jag bara tvätta ett par gånger i veckan till nästa återbesök.

Sköterskan Kristina var inte där idag så jag fick bara träffa en vanlig sköterska, utan några specialkunskaper. Typiskt! Jag hade tänkt fråga Kristina om några saker. Neo har nämligen börjat klia sig. Han har kli över hela kroppen och det syns ingen ohyra, han är bara lite mjällig. Om jag borstar honom på sidan så går bakbenet igång av sig självt, det brukar det inte göra! Jag hoppas, hoppas inte att det är hans nya foder eller oljorna som ställer till med detta. Jag tänkte att Kristina kanske har lite koll på sådant.

Sköterskan var väldigt trevlig men visste inget om detta. Hon sa att "Ja, om det blir värre får du komma tillbaka för då kanske han kliar sig för att han behöver cortison". Ett väldigt lustigt ordval där tycker jag. Själv skulle jag aldrig se "bristen på cortison" som en orsak till klåda. Aldrig att jag behandlar honom med cortisontabletter istället för att lista ut vad det är han inte tål och plocka bort det ur kosten.

Inte nog med detta så är lymfkörtlarna i  Neos bakben lite svullna. Det är också nytt. Det bara poppar upp nya saker hela tiden med denna vovven.

I förra veckan mailade jag Neos uppfödare och berättade om sjukdomen. Jag tänkte att det borde ligga i hennes intresse att veta om, efter som det är en genetisk och därmed ärftlig sjukdom. Om fler valpar efter samma föräldrar fått sjukdomen borde hon fundera på att ta dem ur avel. Har jag fått något svar? Nej, inte ens ett "gud vad tråkigt" har jag fått. Hm!

Neopaws hundskor

Nu har jag äntligen fått hundskorna från Kanada! Jag har testat dem i några dagar och det går väl lite sådär. Ena dagen springer Neo som ingenting med dem på och andra dagen vill han inte ha dem alls. jag vet inte om detta egentligen beror på skorna eller om han helt enkelt mår olika bra olika dagar och är på olika humör.

Det största problemet med skorna är att de glider ner. Hur jag än snörar dem vill de inte sitta kvar när Neo galopperar runt. I skritt och trav är det inga problem men jag vill ju att han ska kunna röja runt i skogen med dem. Nu ska jag få mailhjälp av tillverkaren. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig så jag lär mig att sätta på dem på rätt sätt, så att de inte glider ner. Enligt henne ska de sitta uppe!

Om Neo inte kan ha skor från Neo-Paws så ger jag upp. De borde ju vara gjorda för honom :)

Klon som var infekterad har förresten blivit så gott som bra nu.

Neo i sina nya, snygga skor från Neopaws

Neopaws sommarsko

Svamp i öronen

Igår var vi på återbesök hos sköterskan för att kolla om örat blivit bättre. Det hade det inte. Istället hade (som jag misstänkte) även det andra örat drabbats av svamp. Nu ska vi intensivbehandla i en vecka till och kolla upp det igen nästa onsdag. Jag vill verkligen inte använda kortisonet men nu idag har det blivit lite rött och svullet i vänsterörat så då får det bli kortison i alla fall. Som sagt vill jag inte störa hans kropp med mer starka läkemedel än absolut nödvändigt. "Men det är ju bara lokalt i öronen" säger sköterskan, som om öronen inte är en del av resten av kroppen. Hon trodde dessutom att svampen dykt upp p.g.a. det fuktiga vädret. Hur tänker man då, undrar jag. Givetvis kan vädret också haft sin inverkan men ingenting verkar funka som det ska med hans kropp just nu. Kroppen är stressad och i obalans, vilka symptom som helst kan bryta ut p.g.a. det.

Klon är fortfarande infekterad. Hoppas att den blir bättre snart.

Jag har förresten kommit på varför han var så kissnödig en morgon! Det måste vara p.g.a. silvret. Neo får kolloidalt silver att dricka och jag har märkt att han dricker mer sedan jag börjat ge det. Han dricker på nätterna vilket han inte annars brukar göra. Dagen han vaknade kissnödig var bara en eller två dagar efter att jag började med silvret. Det ska vara utrensande och ja, det är det uppenbarligen.

Tokstollen

Åter igen har en klo blivit infekterad, en på vänster framtass. Det kommer var ur klon och i morse kom en droppe blod. Jag har tvättat rent och lagt på silversalva. Hoppas att det hjälper den att läka som tidigare klor har gjort!

Neo har säkert ont i klon men det hindrade honom inte från att få världens stolleryck på morgonrastningen. Han hoppade upp och ner från en parkbänk, sprang rakt in i mig två gånger och rusade fram och tillbaka som en dåre. Jag blir givetvis orolig för klorna när han gör så men samtidigt blir jag glad. Glad att han har en sådan livsglädje. Han måste ju få vara lite hund ibland. Igår var han hur slö som helst, han lunkade efter mig och ville inte ens trava ikapp. Då är det mycket bättre när han blir så här.

Just ja. I morse väckte Neo mig innan klockan ringt genom att pipa för att han var så kissnödig. Det har aldrig hänt förut! Han har aldrig pipit av kissnödighet och han har aldrig haft så bråttom på morgonen. När vi kom ut kissade han en hel flod. Hoppas att detta bara var någon konstig tillfällighet för annars börjar jag tro att han skaffat sig diabetes nu också (matte har blivit aningen hypokondrisk). Kanske var det så skönt att bli av med kissnödigheten att det var därför han rusade runt sen? Haha.

Neo måste verkligen ha skor på sig nu, på båda framtassarna. Det får inte komma in smuts i klorna så att fler blir infekterade. Jag får försöka laga alla stackars utslitna dojjor när jag kommer hem och även fixa nya på nåt vis. Just nu har vi bara en som är hel. Hoppas att skorna från Kanada kommer med posten snart!

MSM

Jag har hört att andra som har hundar med kloproblem ger MSM som kosttillskott så jag googlade lite på det. Vad jag förstått så innehåller MSM organiskt svavel vilket behövs för att kroppen ska kunna ta upp B-vitamin. Dagens mat innehåller mycket mindre svavel och andra mineraler än vad den gjorde för hundra år sedan, jordarna har blivit så urlakade av det storskaliga jordbruket. Dessutom försvinner stora delar av svavlet vid upphettning (t.ex. när man tillverkar torrfoder till hundar). Med andra ord skulle Neo kunna ha brist på svavel i kroppen. Det skulle förklara den risiga pälsen som inte blir bättre hur mycket tillskott han än får. Har han inte tillräckligt med svavel kan han ju inte ta upp vitaminerna.

MSM sägs även vara bra för immunförsvaret och det krävs för uppbyggnaden av ny vävnad t.ex. naglar och brosk. Man brukar tydligen ge MSM till kor med dåliga klövar. Det ges även till djur med ledproblem och till tävlingshästar.

Vi ska testa! Burken är redan beställd. Det är skönt att hitta sånt här som väcker lite hopp i mörkret. Än har vi inte på långa vägar gett upp.

Fulaste klon just nu. Nr 2 på höger fram. En bit av kanten har fläkts bort.

Samma klo. Skulle Neo få röja runt i skogen skulle han ha sönder denna
med en gång. Den är jättetunn och har flera sprickor.

Kroppen protesterar

Jag försökte ge Neo antibiotikan Ronaxan för andra gången igår och gissa vad som hände? Den kom raka vägen upp igen. Hans kropp vill verkligen inte ha några mer starka mediciner nu.

Jag pratade med min veterinär och hon sa att jag skulle avvakta med medicinen. Just nu är klorna i ok skick så han klarar sig utan den. Värre blir det om de blir riktigt inflammerade, då är det bara Ronaxan som hjälper. Med andra ord når annan antibiotika som t.ex. Vetrimoxin inte ut i klorna. Ändå har jag fått det utskrivet av andra veterinärer två gånger mot hans infektioner. Suck.. När jag trott att det är antibiotikan som gjort susen har det istället varit att jag hållit klorna rena som har hjälpt.

Nej, jag vill verkligen inte stoppa i honom mer läkemedel nu. Hans kropp måste vara i en otrolig obalans. Jag har faktiskt slutat droppa kortison i örat mot svampen och använder kolloidalt silver istället vilket känns mycket bättre. Kolloidalt silver är svamp- och bakteriedödande men inte alls lika elakt mot kroppen. Det känns verkligen inte bra i magen att ge saker som kan rubba honom ännu mer. Jag måste på något vis få hans kropp att hitta tillbaka till sig själv.

Visst är sjukdomen genetisk men någonting har fått den att bryta ut. Neo har alltid varit känslig i magen, ena örat, huden i tassarna och lättstressad i sinnet. Enligt min kusin Annika som är djurhomeopat kan allt detta bero på en obalans i kroppen som blivit utlöst av t.ex. en vaccination eller behandling med annat läkemedel.

Veterinärerna kan inte göra något mer. Nu vänder vi oss till den naturliga sidan istället. Om homeopatin fungerar kan vi få hans kropp i balans så att den kan läka sig själv och t.o.m. sluta attackera sina egna klor. Veterinärmedicinen behandlar bara olika symptom. Jag vill behandla orsaken till att symptomen dykt upp. Vilken tur att jag har Annika till hjälp!

Höger framtass. Jag har klippt pälsen runt klorna för att kunna måla dem
med stärkande nagellack. Man ser hur sned mittenklon är.

Det syns inte från ovansidan men klorna har jättesköra och tunna kanter

En ny klokapsel är på väg att växa ut. Dock är den flikig och skör.

Färskfoder

Neo äter torrfodret Precept Plus Sensicare. Det har fungerat bra men eftersom han nu behöver extra fettsyror funderar jag på att byta till färskfoder. Vom Og Hundemat har en sort med lax i som nog skulle vara bra för honom. Veterinären rekommenderade någon variant från Specific som ska innehålla mycket fettsyror men jag är lite tveksam till torrfoder. Fettsyrorna i ett fryst foder borde hålla högre kvalitet än de i ett tillagat, torrt foder som förvaras i en påse i många månader tänker jag. Nej, ska jag ändå byta foder så kan jag lika gärna gå över till färskt. Det är dessutom säkert bättre för hans känsliga mage och han slipper allt onödigt spannmål och skräp som de stoppar i de där påsarna.

Specialisten, äntligen

Äntligen onsdag och äntligen fick vi träffa specialisten Torunn. Enligt henne är det ingen frågan om att Neos kloproblem är SLO. Hon sa att det inte kan vara någonting annat. Både hon och sköterskan sa att det brukar se mycket värre ut när en hund kommer in med denna sjukdomen, jag måste kommit in i ett fortfarande tidigt stadium. De behövde inte plocka bort några klor på Neo idag vilket var väldigt skönt. Till och med den infekterade klon hade helt slutat att vätska sig.

Enligt Torunn ser hon ca 5 patienter per år med SLO och detta är på Göteborgs största djursjukhus. Med andra ord är det ovanligt. Svarta hundar har en större benägenhet att drabbas och vissa raser är mer utsatta. Hon pratade om Gordon Setter, Flatte, Labrador och Pudel.Vad jag läst ska det även vara ett problem hos Riesenschnauzer, Rhodesian Ridgeback och Beardied Collie..

Jag berättade att Neo de senaste dagarna börjat klia sig i örat så de tog prov på detta och det visade sig förstås att han har svamp i örat. Som om det inte räcker med SLO..

Torunn varnade om att antibiotikan jag ska ge kan vara tuff för magen på hunden men det finns inget alternativ så det är viktigt att han får den. Dock verkar de bra fetterna vara det allra viktigaste i behandlingen. man ska ge så mycket det går utan att hunden blir lös i magen.

Neo ska ha detta mot sin SLO:

• Antibiotikan Ronaxan. 3x100mg en gång om dagen ihop med mat
• Niacinamid. 1krm varje måltid
• Olja. 1dryg matsked eller mer till varje måltid. Jag ger Nutrolin adult.

Klorna ska hållas rena, vassa kanter ska filas ner och jag ska måla de sköraste med nagellack.

Biotin som jag gett tidigare kan man ge men det finns tydligen ingen vetenskaplig bevisning för att det fungerar. Naglar och hår består av biotin men man vet inte om kroppen kan ta upp det i ren form.

Mot svampinfektionen i örat ska jag tvätta med öronrengöring på morgonen och droppa i kortison på kvällen. 

Efter veterinärbesöket gick jag och hämtade ut Ronaxanen och köpte stärkande nagellack på apoteket. Han fick tabletterna till frukosten och det tog knappt en timme, sedan kräktes han upp allt igen. Hoppas, hoppas att det bara var en tillfällighet. Säg inte att hans känsliga mage inte tål antibiotikan. Snälla..

Min fina, fina Neo. När ska du få springa och leka igen?

"Symmetrisk lupoid onychodystrofi"

På morgonen gick jag till apoteket för att hämta Neos antibiotika. Jag läste för första gången på receptet. "ges mot symmetrisk lypoid onychodystrofi" stod det. Symmetrisk lypoid onychodystrofi.. Tänk att det kan vara så jobbigt att läsa ett ord. Det är nog först nu jag börjar förstå att detta faktiskt är på riktigt. Min hund är sjuk, han kommer aldrig att bli helt frisk igen.

Givetvis hade de inte medicinen hemma, i alla fall inte i storpack som jag skulle behöva. Att köpa flera små paket skulle kosta flera hundralappar mer så vi beställde ett storpack, det skulle bara ta en dag för dem att få hem.

Veterinärbesök igen

Nu skulle vi äntligen få träffa veterinären, trodde jag. När vi kom till djurkliniken rullades samtidigt en hund in på bår. "Ok, det är en sån dag" tänkte jag. Helt fullt på akuten.

Efter en timmes väntetid kom specialistveterinären Torunn snabbt ut och berättade för mig att det var fem timmars väntetid, de hade så många akutfall att hon inte skulle hinna undersöka Neo idag. Hon tittade snabbt på hans fötter och sa att hon skulle skriva ut ett recept till mig. Sköterskan hade haft rätt om diagnosen.

Efter ytterligare en timme kom en sköterska ut med mitt recept på antibiotikan Ronaxan och en burk med kosttillskottet niacinamid. Dessutom skulle jag ge 3x vanlig dos med fiskolja. Nu var det bara för oss att åka hem igen och vänta på vår bokade tid på onsdagen.

Nåja, den infekterade klon hade redan blivit bättre så det var inte så akut just nu. Jag hade tvättat klon med klorhexidinchampo varje dag och sedan lagt i lite silversalva, det verkade ha gjort susen.

Hundskor

På grund av de sköra klorna kan inte Neo springa fritt eller gå skogspromenader. Det skulle kunna finnas en lösning på problemet. Hundskor! Om jag kan hitta några riktigt bra hundskor skulle han kunna springa som om han vore frisk (så länge han inte har någon tass i bandage förstås).

När han haft bandage har jag använt en sko från Medipaw som skydd. Det har fungerat bra med undantaget att han snabbt slitit sönder skon i tån. Jag har försökt att tejpa och laga på olika vis men inget blir riktigt bra.

När han inte har bandage behöver jag skydda klorna från att skadas och från att det ska komma smuts in i dem. Jag har använt lite olika hundskor på den tassen som varit värst. De flesta är dock helt värdelösa, de har en söm framme vid tån och då räcker det med en promenad till bussen för att kanten ska skavas sönder mot asfalten. Dessutom är det få skor som är vattentäta.

Jag har köpt regnvantar för barn och sytt igen och tagit bort tummen på dem. De är vattentäta, tunt fleecefodrade, passar perfekt på tassen och är alldeles lagom höga. Jag fäster dem med resårband med kardborreknäppning som jag gjort. Jag har försökt att förstärka sulan på olika vis som att limma på en gummisula men limmet bara släpper. Nu senast har jag köpt flytande gummi att pensla på, det fungerar bäst hittills men slits snabbt även det. Gummit är perfekt att lägga på kanten på medipawen, istället för tejp som bara lossnar.

Neo skulle absolut behöva några riktigt tåliga skor att ha till promenader! Jag köpte jättefina joggingskor för hundar från Ruffwear för 700:- De verkade riktigt lovande men så fort Neo sprang med dem ville de vridas runt och klorna fastnade i tyget. Det var bara att lämna tillbaka skorna.

Mitt sista hopp finns nu hos ett företag i Kanada som gör hundskor som ser riktigt bra ut. Jag väntar på min beställning från dem. Hoppas, hoppas!

Välanvänd bandagesko från Medipaw. Förstärkt med flytande gummi i tån.

Hundsko jag gjort av en barnvante. Förstärkt med gummi i tån och sulan.

De fina joggingskorna från Ruffwear som inte passade

Äntligen svar

På torsdagkvällen upptäckte jag att en klo blivit infekterad IGEN. Samma klo som det en gång tidigare kommit var ur. Jag hoppades på ett mirakel men givetvis var det inte bättre på fredagsmorgonen så det fick bli en vända till djurkliniken.

Specialistveterinären som jag väntat på var fortfarande inte tillbaka från semestern och de hade fullt upp på akuten. Ingen annan veterinär ville träffa mig bara för att skriva ut en ny kur med antibiotika och de vågade ändå inte göra något med klorna innan specialisten sett dem.

Jag hade dock tur i oturen för det fanns en specialistsjuksköterska på plats och hon visste minsann mer än de flesta veterinärer! Hon tittade på klorna och vi pratade lite allmänt kring dem. Sedan frågade jag om hon kände till sjukdomen SLO. Svaret blev "Jo, det är ju det vi tittar på här". Hon kunde säga med 95% säkerhet att det är SLO Neo har. Med 30 år av erfarenhet på hudavdelningen hade hon sett detta hos flera hundar förut.

Sköterskan bokade in oss på en akuttid på måndag eftermiddag, då skulle veterinären vara på plats!

Jag trodde att jag skulle bli ledsen av att höra detta från sköterskan, SLO är ingen diagnos man vill få på sin hund. Istället blev jag lättad. Äntligen fick jag svar och efter vad jag själv läst och trott så kändes det bara självklart. Nu kunde vi förhoppningsvis hitta en behandling för att få detta bättre, eller i alla fall få det att inte bli värre.