Inga lösa klor

Jag har inte uppdaterat på ett tag. Dels för att det inte hänt så mycket på klofronten och dels för att jag haft/har så mycket annat i huvudet. Jag är mitt uppe i en separation så hela livet är minst sagt upp och ned.

I förra veckan var vi på återbesök hos veterinären. Både Torunn och sköterskan var helt fascinerade över att inga av Neos klor är lösa! De tror att det beror på att jag upptäckte problemet i tid och började ge tillskott direkt men jag vet inte. Det verkar gå så himla fort för vissa hunsar med SLO, som om ägaren inte får en chans att hinna med att behandla innan det redan är för sent. Dessutom blir alla drabbade hundars klor olika. Vissa blir inflammerade i klofalsen och ramlar av medan andra, så som Neos, bara går sönder.

Klon jag pratade om i förra inlägget har nu gått sönder ännu mer. Såpass mycket att den inte längre täcker pulpan. Men, det verkar inte göra något. pulpan är liksom "död", svart och förhårdnad. Så länge Neo inte river upp den mot berg eller annat så är den ok. Jag kommer att lägga upp bilder så fort jag rotat fram kameran ur flyttkaoset.

Söker svar

I helgen gick en klo sönder ännu lite till. Det är nr 2 på höger fram, en klo som tidigare hade en trasig sida. Nu är även andra sidan bortfläkt och endast ovansidan finns kvar. Den är smal och spetsig och det finns inget skydd kvar åt pulpan på sidorna. Dock är den tack och lov fortfarande hel inne vid basen så jag tror inte att den gör ont.

Jag har börjat behandla Neo homeopatiskt. Teorin är att något läkemedel Neo fått kan ha triggat igång immunförsvaret att reagera felaktigt mot klorna. Med homeopati kan man göra en "avstörningskur" för att få kroppen att ändra sin reaktion. Vi har nu börjat med att göra en avstörningskur på det vaccin han fått redan som valp. Får vi inte resultat kommer vi gå vidare och göra avstörningskurer på andra mediciner han fått som olika antibiotika, rimadyl och även kortison och fästingmedel.

Jag har en liten känsla av att allt startade i vintras. Neo fick löss och jag behandlade honom då med frontline. Lössen dog men några veckor senare fick han borrelia. Han hade inte haft någon fästing på länge men det är möjligt att han haft infektionen sedan i somras men att immunförsvaret klarat av den tills det av någon anledning blev försvagat (t.ex. när immunförsvaret var upptaget med att ta hand om frontlinen). Borrelian behandlades med antibiotikan Ronaxan och smärtstillande Rimadyl, två läkemedel Neo tålde då men plötsligt inte tål nu. Jag tror att det hände något där, antingen av läkemedlen eller av själva fästinginsjukdomen. Det låter vettigt i mina öron att det sedan skulle ta sex månader innan symptom började synas på hans klor och även päls.

Det blir ett PS i detta inlägget också. Jag har nämligen lyckats bota kattens urinvägsinfektion genom att endast blöta upp hans mat i rikligt med kolloidalt silver. Vi slapp alltså både veterinär och antibiotika och det tog knappt två dagar innan han blev bra. Det ni!