Jag har inte uppdaterat på ett tag. Dels för att det inte hänt så mycket på klofronten och dels för att jag haft/har så mycket annat i huvudet. Jag är mitt uppe i en separation så hela livet är minst sagt upp och ned.
I förra veckan var vi på återbesök hos veterinären. Både Torunn och sköterskan var helt fascinerade över att inga av Neos klor är lösa! De tror att det beror på att jag upptäckte problemet i tid och började ge tillskott direkt men jag vet inte. Det verkar gå så himla fort för vissa hunsar med SLO, som om ägaren inte får en chans att hinna med att behandla innan det redan är för sent. Dessutom blir alla drabbade hundars klor olika. Vissa blir inflammerade i klofalsen och ramlar av medan andra, så som Neos, bara går sönder.
Klon jag pratade om i förra inlägget har nu gått sönder ännu mer. Såpass mycket att den inte längre täcker pulpan. Men, det verkar inte göra något. pulpan är liksom "död", svart och förhårdnad. Så länge Neo inte river upp den mot berg eller annat så är den ok. Jag kommer att lägga upp bilder så fort jag rotat fram kameran ur flyttkaoset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar