Inga lösa klor

Jag har inte uppdaterat på ett tag. Dels för att det inte hänt så mycket på klofronten och dels för att jag haft/har så mycket annat i huvudet. Jag är mitt uppe i en separation så hela livet är minst sagt upp och ned.

I förra veckan var vi på återbesök hos veterinären. Både Torunn och sköterskan var helt fascinerade över att inga av Neos klor är lösa! De tror att det beror på att jag upptäckte problemet i tid och började ge tillskott direkt men jag vet inte. Det verkar gå så himla fort för vissa hunsar med SLO, som om ägaren inte får en chans att hinna med att behandla innan det redan är för sent. Dessutom blir alla drabbade hundars klor olika. Vissa blir inflammerade i klofalsen och ramlar av medan andra, så som Neos, bara går sönder.

Klon jag pratade om i förra inlägget har nu gått sönder ännu mer. Såpass mycket att den inte längre täcker pulpan. Men, det verkar inte göra något. pulpan är liksom "död", svart och förhårdnad. Så länge Neo inte river upp den mot berg eller annat så är den ok. Jag kommer att lägga upp bilder så fort jag rotat fram kameran ur flyttkaoset.

Söker svar

I helgen gick en klo sönder ännu lite till. Det är nr 2 på höger fram, en klo som tidigare hade en trasig sida. Nu är även andra sidan bortfläkt och endast ovansidan finns kvar. Den är smal och spetsig och det finns inget skydd kvar åt pulpan på sidorna. Dock är den tack och lov fortfarande hel inne vid basen så jag tror inte att den gör ont.

Jag har börjat behandla Neo homeopatiskt. Teorin är att något läkemedel Neo fått kan ha triggat igång immunförsvaret att reagera felaktigt mot klorna. Med homeopati kan man göra en "avstörningskur" för att få kroppen att ändra sin reaktion. Vi har nu börjat med att göra en avstörningskur på det vaccin han fått redan som valp. Får vi inte resultat kommer vi gå vidare och göra avstörningskurer på andra mediciner han fått som olika antibiotika, rimadyl och även kortison och fästingmedel.

Jag har en liten känsla av att allt startade i vintras. Neo fick löss och jag behandlade honom då med frontline. Lössen dog men några veckor senare fick han borrelia. Han hade inte haft någon fästing på länge men det är möjligt att han haft infektionen sedan i somras men att immunförsvaret klarat av den tills det av någon anledning blev försvagat (t.ex. när immunförsvaret var upptaget med att ta hand om frontlinen). Borrelian behandlades med antibiotikan Ronaxan och smärtstillande Rimadyl, två läkemedel Neo tålde då men plötsligt inte tål nu. Jag tror att det hände något där, antingen av läkemedlen eller av själva fästinginsjukdomen. Det låter vettigt i mina öron att det sedan skulle ta sex månader innan symptom började synas på hans klor och även päls.

Det blir ett PS i detta inlägget också. Jag har nämligen lyckats bota kattens urinvägsinfektion genom att endast blöta upp hans mat i rikligt med kolloidalt silver. Vi slapp alltså både veterinär och antibiotika och det tog knappt två dagar innan han blev bra. Det ni!

En månads förändring

På en månad har klorna förändrats en del. Här är bilder på samma klor med exakt en månads mellanrum.

Till vänster: Nr 4 på höger fram för en månad sedan.
Båda bilderna till höger: Samma klo idag. Sidan har smulats sönder och
klon har vridit sig och blivit sned.

Nr 2 på höger fram för en månad sedan och idag. Man kan se att pulpan dragit
sig tillbaka och sidan på klon har gått sönder. Själva klokapseln ser finare ut nu
men det beror på att jag filat den och målat med stärkande nagellack. Man kan
även se en spricka på insidan av klon,den går rakt igenom men hålls ihop av
nagellacket. Denna klokapseln får vara lång, klipper jag ner den skulle Neo
trampa på pulpan.

Ordentligt nedklippta klor på vänster framtass. Dessa är fortfarande ok men
jag hade aldrig kunnat klippa dem så korta om de var friska.

En klo på baktassen som börjat öppna sig. För en månad sedan var alla
klor på baktassarna ok. Nu börjar flera se ut så här

Kråkguld

Sakta men säkert blir alla Neos klor sämre. Ingen är infekterad just nu men sidorna blir tunnare och tunnare. När det blir sprickor i dem fungerar det att stryka på nagellack för att de ska hållas ihop men till slut blir de så tunna att de bara smular sönder. Klorna blir som kråkguld. Ni vet den där mineralen som är i tunna, tunna skikt och som man kan skala av, lager för lager. Klorna blir även sneda och vrider sig. På flera stycken har öppningen som ska vara nedåt hamnat på sidan. När sedan ena sidan går sönder ser det ännu konstigare ut. Vissa verkar göra ont. Neo rycker till och vill undan när jag kontrollerar dem.

Jag försöker nu hålla dem hela så gott det går. Flera kommer behöva plockas bort, det förstår jag. Varje gång en klokapsel ska tas bort måste Neo sövas, något som jag verkligen vill undvika. Om jag därför kan hålla dem i hyfsat skick så länge som möjligt kommer det bli läge att ta bort flera på en gång när det väl är dags. Det funkar liksom inte att söva honom och ta bort en klo, 18 gånger. Jag vill inte plocka någon så länge Neo inte har ont av den. Tyvärr kommer borttagandet av flera klor samtidigt betyda bandage på flera tassar. Fy vilken mardröm det här är.

Vi går bara korta promenader på plant underlag men nu när jag har ett par hundskor som faktiskt fungerar har vi kunnat gå några korta rundor i skogen också. Gud vad härligt det är! Ni som har möjligheten att gå en ordentlig promenad i skogen varje dag förstår inte hur lyckligt lottade ni är. Det förstod inte jag heller förut.

Skorna är ett dilemma.. Jag är rädd att det gör ont för Neo att ha dem på. Tänk dig själv att springa runt i skor när du har nageltrång. Dock märker jag ingenting på honom, han visar inte att det skulle göra ont. Så ja, det får bli en liten runda i skogen då och då men jag vågar inte gå långt och länge.

Min vän Helena, som vi tidigare gått kurs i viltspår hos, ska hålla i ett test inför anlagsprov. Man får komma dit och gå ett spår som är lagt på samma vis som vid anlagsprov. För att träna och testa helt enkelt! Detta skulle vara så himla roligt att vara med på. Neo älskar verkligen att spåra och vi skulle behöva göra något roligt tillsammans. Om klorna håller sig OK till den 16/9 och han kan använda sina skor utan problem och inte har ont så ska vi gå. Jag vet inte om jag vågar hoppas!

Som ett litet PS har vår katt just fått urinvägsinfektion (jag skulle aldrig ha sagt till katten att "du är ju frisk i alla fall") och jag ska till tandläkaren och laga ett hål imorgon. Jippie!

En sak bättre, något annat sämre

Nytt återbesök för koll av öronen idag. Äntligen har det blivit bättre! Det var bara några få svampsporer kvar så nu behöver jag bara tvätta ett par gånger i veckan till nästa återbesök.

Sköterskan Kristina var inte där idag så jag fick bara träffa en vanlig sköterska, utan några specialkunskaper. Typiskt! Jag hade tänkt fråga Kristina om några saker. Neo har nämligen börjat klia sig. Han har kli över hela kroppen och det syns ingen ohyra, han är bara lite mjällig. Om jag borstar honom på sidan så går bakbenet igång av sig självt, det brukar det inte göra! Jag hoppas, hoppas inte att det är hans nya foder eller oljorna som ställer till med detta. Jag tänkte att Kristina kanske har lite koll på sådant.

Sköterskan var väldigt trevlig men visste inget om detta. Hon sa att "Ja, om det blir värre får du komma tillbaka för då kanske han kliar sig för att han behöver cortison". Ett väldigt lustigt ordval där tycker jag. Själv skulle jag aldrig se "bristen på cortison" som en orsak till klåda. Aldrig att jag behandlar honom med cortisontabletter istället för att lista ut vad det är han inte tål och plocka bort det ur kosten.

Inte nog med detta så är lymfkörtlarna i  Neos bakben lite svullna. Det är också nytt. Det bara poppar upp nya saker hela tiden med denna vovven.

I förra veckan mailade jag Neos uppfödare och berättade om sjukdomen. Jag tänkte att det borde ligga i hennes intresse att veta om, efter som det är en genetisk och därmed ärftlig sjukdom. Om fler valpar efter samma föräldrar fått sjukdomen borde hon fundera på att ta dem ur avel. Har jag fått något svar? Nej, inte ens ett "gud vad tråkigt" har jag fått. Hm!

Neopaws hundskor

Nu har jag äntligen fått hundskorna från Kanada! Jag har testat dem i några dagar och det går väl lite sådär. Ena dagen springer Neo som ingenting med dem på och andra dagen vill han inte ha dem alls. jag vet inte om detta egentligen beror på skorna eller om han helt enkelt mår olika bra olika dagar och är på olika humör.

Det största problemet med skorna är att de glider ner. Hur jag än snörar dem vill de inte sitta kvar när Neo galopperar runt. I skritt och trav är det inga problem men jag vill ju att han ska kunna röja runt i skogen med dem. Nu ska jag få mailhjälp av tillverkaren. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig så jag lär mig att sätta på dem på rätt sätt, så att de inte glider ner. Enligt henne ska de sitta uppe!

Om Neo inte kan ha skor från Neo-Paws så ger jag upp. De borde ju vara gjorda för honom :)

Klon som var infekterad har förresten blivit så gott som bra nu.

Neo i sina nya, snygga skor från Neopaws

Neopaws sommarsko

Svamp i öronen

Igår var vi på återbesök hos sköterskan för att kolla om örat blivit bättre. Det hade det inte. Istället hade (som jag misstänkte) även det andra örat drabbats av svamp. Nu ska vi intensivbehandla i en vecka till och kolla upp det igen nästa onsdag. Jag vill verkligen inte använda kortisonet men nu idag har det blivit lite rött och svullet i vänsterörat så då får det bli kortison i alla fall. Som sagt vill jag inte störa hans kropp med mer starka läkemedel än absolut nödvändigt. "Men det är ju bara lokalt i öronen" säger sköterskan, som om öronen inte är en del av resten av kroppen. Hon trodde dessutom att svampen dykt upp p.g.a. det fuktiga vädret. Hur tänker man då, undrar jag. Givetvis kan vädret också haft sin inverkan men ingenting verkar funka som det ska med hans kropp just nu. Kroppen är stressad och i obalans, vilka symptom som helst kan bryta ut p.g.a. det.

Klon är fortfarande infekterad. Hoppas att den blir bättre snart.

Jag har förresten kommit på varför han var så kissnödig en morgon! Det måste vara p.g.a. silvret. Neo får kolloidalt silver att dricka och jag har märkt att han dricker mer sedan jag börjat ge det. Han dricker på nätterna vilket han inte annars brukar göra. Dagen han vaknade kissnödig var bara en eller två dagar efter att jag började med silvret. Det ska vara utrensande och ja, det är det uppenbarligen.

Tokstollen

Åter igen har en klo blivit infekterad, en på vänster framtass. Det kommer var ur klon och i morse kom en droppe blod. Jag har tvättat rent och lagt på silversalva. Hoppas att det hjälper den att läka som tidigare klor har gjort!

Neo har säkert ont i klon men det hindrade honom inte från att få världens stolleryck på morgonrastningen. Han hoppade upp och ner från en parkbänk, sprang rakt in i mig två gånger och rusade fram och tillbaka som en dåre. Jag blir givetvis orolig för klorna när han gör så men samtidigt blir jag glad. Glad att han har en sådan livsglädje. Han måste ju få vara lite hund ibland. Igår var han hur slö som helst, han lunkade efter mig och ville inte ens trava ikapp. Då är det mycket bättre när han blir så här.

Just ja. I morse väckte Neo mig innan klockan ringt genom att pipa för att han var så kissnödig. Det har aldrig hänt förut! Han har aldrig pipit av kissnödighet och han har aldrig haft så bråttom på morgonen. När vi kom ut kissade han en hel flod. Hoppas att detta bara var någon konstig tillfällighet för annars börjar jag tro att han skaffat sig diabetes nu också (matte har blivit aningen hypokondrisk). Kanske var det så skönt att bli av med kissnödigheten att det var därför han rusade runt sen? Haha.

Neo måste verkligen ha skor på sig nu, på båda framtassarna. Det får inte komma in smuts i klorna så att fler blir infekterade. Jag får försöka laga alla stackars utslitna dojjor när jag kommer hem och även fixa nya på nåt vis. Just nu har vi bara en som är hel. Hoppas att skorna från Kanada kommer med posten snart!

MSM

Jag har hört att andra som har hundar med kloproblem ger MSM som kosttillskott så jag googlade lite på det. Vad jag förstått så innehåller MSM organiskt svavel vilket behövs för att kroppen ska kunna ta upp B-vitamin. Dagens mat innehåller mycket mindre svavel och andra mineraler än vad den gjorde för hundra år sedan, jordarna har blivit så urlakade av det storskaliga jordbruket. Dessutom försvinner stora delar av svavlet vid upphettning (t.ex. när man tillverkar torrfoder till hundar). Med andra ord skulle Neo kunna ha brist på svavel i kroppen. Det skulle förklara den risiga pälsen som inte blir bättre hur mycket tillskott han än får. Har han inte tillräckligt med svavel kan han ju inte ta upp vitaminerna.

MSM sägs även vara bra för immunförsvaret och det krävs för uppbyggnaden av ny vävnad t.ex. naglar och brosk. Man brukar tydligen ge MSM till kor med dåliga klövar. Det ges även till djur med ledproblem och till tävlingshästar.

Vi ska testa! Burken är redan beställd. Det är skönt att hitta sånt här som väcker lite hopp i mörkret. Än har vi inte på långa vägar gett upp.

Fulaste klon just nu. Nr 2 på höger fram. En bit av kanten har fläkts bort.

Samma klo. Skulle Neo få röja runt i skogen skulle han ha sönder denna
med en gång. Den är jättetunn och har flera sprickor.

Kroppen protesterar

Jag försökte ge Neo antibiotikan Ronaxan för andra gången igår och gissa vad som hände? Den kom raka vägen upp igen. Hans kropp vill verkligen inte ha några mer starka mediciner nu.

Jag pratade med min veterinär och hon sa att jag skulle avvakta med medicinen. Just nu är klorna i ok skick så han klarar sig utan den. Värre blir det om de blir riktigt inflammerade, då är det bara Ronaxan som hjälper. Med andra ord når annan antibiotika som t.ex. Vetrimoxin inte ut i klorna. Ändå har jag fått det utskrivet av andra veterinärer två gånger mot hans infektioner. Suck.. När jag trott att det är antibiotikan som gjort susen har det istället varit att jag hållit klorna rena som har hjälpt.

Nej, jag vill verkligen inte stoppa i honom mer läkemedel nu. Hans kropp måste vara i en otrolig obalans. Jag har faktiskt slutat droppa kortison i örat mot svampen och använder kolloidalt silver istället vilket känns mycket bättre. Kolloidalt silver är svamp- och bakteriedödande men inte alls lika elakt mot kroppen. Det känns verkligen inte bra i magen att ge saker som kan rubba honom ännu mer. Jag måste på något vis få hans kropp att hitta tillbaka till sig själv.

Visst är sjukdomen genetisk men någonting har fått den att bryta ut. Neo har alltid varit känslig i magen, ena örat, huden i tassarna och lättstressad i sinnet. Enligt min kusin Annika som är djurhomeopat kan allt detta bero på en obalans i kroppen som blivit utlöst av t.ex. en vaccination eller behandling med annat läkemedel.

Veterinärerna kan inte göra något mer. Nu vänder vi oss till den naturliga sidan istället. Om homeopatin fungerar kan vi få hans kropp i balans så att den kan läka sig själv och t.o.m. sluta attackera sina egna klor. Veterinärmedicinen behandlar bara olika symptom. Jag vill behandla orsaken till att symptomen dykt upp. Vilken tur att jag har Annika till hjälp!

Höger framtass. Jag har klippt pälsen runt klorna för att kunna måla dem
med stärkande nagellack. Man ser hur sned mittenklon är.

Det syns inte från ovansidan men klorna har jättesköra och tunna kanter

En ny klokapsel är på väg att växa ut. Dock är den flikig och skör.

Färskfoder

Neo äter torrfodret Precept Plus Sensicare. Det har fungerat bra men eftersom han nu behöver extra fettsyror funderar jag på att byta till färskfoder. Vom Og Hundemat har en sort med lax i som nog skulle vara bra för honom. Veterinären rekommenderade någon variant från Specific som ska innehålla mycket fettsyror men jag är lite tveksam till torrfoder. Fettsyrorna i ett fryst foder borde hålla högre kvalitet än de i ett tillagat, torrt foder som förvaras i en påse i många månader tänker jag. Nej, ska jag ändå byta foder så kan jag lika gärna gå över till färskt. Det är dessutom säkert bättre för hans känsliga mage och han slipper allt onödigt spannmål och skräp som de stoppar i de där påsarna.

Specialisten, äntligen

Äntligen onsdag och äntligen fick vi träffa specialisten Torunn. Enligt henne är det ingen frågan om att Neos kloproblem är SLO. Hon sa att det inte kan vara någonting annat. Både hon och sköterskan sa att det brukar se mycket värre ut när en hund kommer in med denna sjukdomen, jag måste kommit in i ett fortfarande tidigt stadium. De behövde inte plocka bort några klor på Neo idag vilket var väldigt skönt. Till och med den infekterade klon hade helt slutat att vätska sig.

Enligt Torunn ser hon ca 5 patienter per år med SLO och detta är på Göteborgs största djursjukhus. Med andra ord är det ovanligt. Svarta hundar har en större benägenhet att drabbas och vissa raser är mer utsatta. Hon pratade om Gordon Setter, Flatte, Labrador och Pudel.Vad jag läst ska det även vara ett problem hos Riesenschnauzer, Rhodesian Ridgeback och Beardied Collie..

Jag berättade att Neo de senaste dagarna börjat klia sig i örat så de tog prov på detta och det visade sig förstås att han har svamp i örat. Som om det inte räcker med SLO..

Torunn varnade om att antibiotikan jag ska ge kan vara tuff för magen på hunden men det finns inget alternativ så det är viktigt att han får den. Dock verkar de bra fetterna vara det allra viktigaste i behandlingen. man ska ge så mycket det går utan att hunden blir lös i magen.

Neo ska ha detta mot sin SLO:

• Antibiotikan Ronaxan. 3x100mg en gång om dagen ihop med mat
• Niacinamid. 1krm varje måltid
• Olja. 1dryg matsked eller mer till varje måltid. Jag ger Nutrolin adult.

Klorna ska hållas rena, vassa kanter ska filas ner och jag ska måla de sköraste med nagellack.

Biotin som jag gett tidigare kan man ge men det finns tydligen ingen vetenskaplig bevisning för att det fungerar. Naglar och hår består av biotin men man vet inte om kroppen kan ta upp det i ren form.

Mot svampinfektionen i örat ska jag tvätta med öronrengöring på morgonen och droppa i kortison på kvällen. 

Efter veterinärbesöket gick jag och hämtade ut Ronaxanen och köpte stärkande nagellack på apoteket. Han fick tabletterna till frukosten och det tog knappt en timme, sedan kräktes han upp allt igen. Hoppas, hoppas att det bara var en tillfällighet. Säg inte att hans känsliga mage inte tål antibiotikan. Snälla..

Min fina, fina Neo. När ska du få springa och leka igen?

"Symmetrisk lupoid onychodystrofi"

På morgonen gick jag till apoteket för att hämta Neos antibiotika. Jag läste för första gången på receptet. "ges mot symmetrisk lypoid onychodystrofi" stod det. Symmetrisk lypoid onychodystrofi.. Tänk att det kan vara så jobbigt att läsa ett ord. Det är nog först nu jag börjar förstå att detta faktiskt är på riktigt. Min hund är sjuk, han kommer aldrig att bli helt frisk igen.

Givetvis hade de inte medicinen hemma, i alla fall inte i storpack som jag skulle behöva. Att köpa flera små paket skulle kosta flera hundralappar mer så vi beställde ett storpack, det skulle bara ta en dag för dem att få hem.

Veterinärbesök igen

Nu skulle vi äntligen få träffa veterinären, trodde jag. När vi kom till djurkliniken rullades samtidigt en hund in på bår. "Ok, det är en sån dag" tänkte jag. Helt fullt på akuten.

Efter en timmes väntetid kom specialistveterinären Torunn snabbt ut och berättade för mig att det var fem timmars väntetid, de hade så många akutfall att hon inte skulle hinna undersöka Neo idag. Hon tittade snabbt på hans fötter och sa att hon skulle skriva ut ett recept till mig. Sköterskan hade haft rätt om diagnosen.

Efter ytterligare en timme kom en sköterska ut med mitt recept på antibiotikan Ronaxan och en burk med kosttillskottet niacinamid. Dessutom skulle jag ge 3x vanlig dos med fiskolja. Nu var det bara för oss att åka hem igen och vänta på vår bokade tid på onsdagen.

Nåja, den infekterade klon hade redan blivit bättre så det var inte så akut just nu. Jag hade tvättat klon med klorhexidinchampo varje dag och sedan lagt i lite silversalva, det verkade ha gjort susen.

Hundskor

På grund av de sköra klorna kan inte Neo springa fritt eller gå skogspromenader. Det skulle kunna finnas en lösning på problemet. Hundskor! Om jag kan hitta några riktigt bra hundskor skulle han kunna springa som om han vore frisk (så länge han inte har någon tass i bandage förstås).

När han haft bandage har jag använt en sko från Medipaw som skydd. Det har fungerat bra med undantaget att han snabbt slitit sönder skon i tån. Jag har försökt att tejpa och laga på olika vis men inget blir riktigt bra.

När han inte har bandage behöver jag skydda klorna från att skadas och från att det ska komma smuts in i dem. Jag har använt lite olika hundskor på den tassen som varit värst. De flesta är dock helt värdelösa, de har en söm framme vid tån och då räcker det med en promenad till bussen för att kanten ska skavas sönder mot asfalten. Dessutom är det få skor som är vattentäta.

Jag har köpt regnvantar för barn och sytt igen och tagit bort tummen på dem. De är vattentäta, tunt fleecefodrade, passar perfekt på tassen och är alldeles lagom höga. Jag fäster dem med resårband med kardborreknäppning som jag gjort. Jag har försökt att förstärka sulan på olika vis som att limma på en gummisula men limmet bara släpper. Nu senast har jag köpt flytande gummi att pensla på, det fungerar bäst hittills men slits snabbt även det. Gummit är perfekt att lägga på kanten på medipawen, istället för tejp som bara lossnar.

Neo skulle absolut behöva några riktigt tåliga skor att ha till promenader! Jag köpte jättefina joggingskor för hundar från Ruffwear för 700:- De verkade riktigt lovande men så fort Neo sprang med dem ville de vridas runt och klorna fastnade i tyget. Det var bara att lämna tillbaka skorna.

Mitt sista hopp finns nu hos ett företag i Kanada som gör hundskor som ser riktigt bra ut. Jag väntar på min beställning från dem. Hoppas, hoppas!

Välanvänd bandagesko från Medipaw. Förstärkt med flytande gummi i tån.

Hundsko jag gjort av en barnvante. Förstärkt med gummi i tån och sulan.

De fina joggingskorna från Ruffwear som inte passade

Äntligen svar

På torsdagkvällen upptäckte jag att en klo blivit infekterad IGEN. Samma klo som det en gång tidigare kommit var ur. Jag hoppades på ett mirakel men givetvis var det inte bättre på fredagsmorgonen så det fick bli en vända till djurkliniken.

Specialistveterinären som jag väntat på var fortfarande inte tillbaka från semestern och de hade fullt upp på akuten. Ingen annan veterinär ville träffa mig bara för att skriva ut en ny kur med antibiotika och de vågade ändå inte göra något med klorna innan specialisten sett dem.

Jag hade dock tur i oturen för det fanns en specialistsjuksköterska på plats och hon visste minsann mer än de flesta veterinärer! Hon tittade på klorna och vi pratade lite allmänt kring dem. Sedan frågade jag om hon kände till sjukdomen SLO. Svaret blev "Jo, det är ju det vi tittar på här". Hon kunde säga med 95% säkerhet att det är SLO Neo har. Med 30 år av erfarenhet på hudavdelningen hade hon sett detta hos flera hundar förut.

Sköterskan bokade in oss på en akuttid på måndag eftermiddag, då skulle veterinären vara på plats!

Jag trodde att jag skulle bli ledsen av att höra detta från sköterskan, SLO är ingen diagnos man vill få på sin hund. Istället blev jag lättad. Äntligen fick jag svar och efter vad jag själv läst och trott så kändes det bara självklart. Nu kunde vi förhoppningsvis hitta en behandling för att få detta bättre, eller i alla fall få det att inte bli värre.

Det måste vara SLO

Det hade inte hänt något med Neos klor på ett tag. Kanske, kanske att det inte var SLO trots allt. Jag kanske bara har överdrivit och inbillat mig. Skulle vi inte kunna gå en liiten liten promenad i skogen? Det var ju så länge sedan. I det här laget var jag minst lika rastlös som hunden så vi gick ut för att plocka lite blåbär och kantareller. Tji fick jag för terrängen i skogen räckte för att en bit på Neos sämsta klo skulle fläkas loss. Det här är verkligen inte normalt. Något är väldigt, väldigt fel.

De ringde och flyttade fram min tid hos specialistveterinären. Nu skulle vi inte få komma dit och få svar på alla frågor förrän 8/8. Jag började i alla fall för ett tag sedan att ge tillskott som man ger vid SLO. Det är bra fettsyror/olja och biotin som behövs för tillväxt av hud, päls, och klor.

Trasig och skör

Ihålig och sprucken

Ihålig klo som öppnat sig på sidan

Detta händer med klorna

Väl hemma från Gotland och i väntan på veterinärbesöket började jag söka mer på nätet. Jag tittade närmre på Neos klor och jämförde med andras bilder och beskrivningar av sjukdomen SLO. Tidigare hade bara några klor på framtassarna varit påverkade men nu kunde jag även se att klorna på baktassarna förändrats. Jag trodde först att de växt fort och blivit långa men när jag tittade närmre såg jag att det var innehållet som liksom sjunkit ihop, innehållet i klon går inte ända ut i spetsarna längre. Dessutom hade flera av dem fått den där karaktäristiska "sprickan" i kanten.

Detta är vad som händer med Neos klor:

• Vävnaden mellan klokapsel och pulpa sjunker ihop. 
• Det blir en spricka mellan klokapseln och vävnaden i klon
• De flikar sig när man klipper dem
• Klon kan bli infekterad när det kommer in smuts mellan klokapsel och pulpa
• Klon "öppnar sig" då sidorna släppt
• Klon blir till slut helt ihålig och släpper helt från pulpan
• Sidorna blir tunna och sköra, de går lätt sönder
• Klorna sitter endast fast i klofalsen och kan fläkas upp? (har inte hänt ännu)
• Klorna lossnar av sig själva? (har inte hänt ännu) 
 

Klo som "öppnat sig". Har tidigare varit infekterad.

Ihålig klo. Ingen vävnad mellan klokapsel och pulpa.

Klo som börjat få en tunn spricka i sidan. Vävnaden inuti klon går inte längre ända ut i toppen.

Kloproblem och provsvar

Antibiotikan hjälpte och den varande klon blev bättre på ett par dagar. Denna dag började det komma var ur en annan klo, nu på höger framtass. Den lilla sprickan som blivit på flera klor hade blivit ett större mellanrum på denna klo och det hade kommit in smuts mellan klokapseln och pulpan. Suck. Nu gick han redan på antibiotika så jag såg bara till att hålla klon ren från smuts. Även denna klon blev bättre igen på några dagar.

Vi hade väntat på blodprovssvaret. Det kanske låter konstigt men jag hoppades faktiskt att det skulle vara fel på sköldkörteln. Det är lätt behandlat och då skulle klorna bli bra igen bara han fick medicin. Så när veterinären ringde och sa att proverna såg bra ut, att det inte var fel på sköldkörteln så blev jag alldeles tom. Veterinär Teresia rekommenderade mig att boka tid hos en hudspecialist. Dock hade alla semester, även specialisterna på andra djursjukhus så det var bara att vänta. Vi fick tid först den 30/7 och då inte till den veterinär jag helst ville gå till.

Så vad är det då som är fel? Jag hade sökt mycket på nätet och kunde bara tänka på en sak det skulle kunna vara. SLO, en kronisk sjukdom från helvetet. En av de sista diagnoser man vill få på sin hund. En sjukdom som är extremt smärtsam och som gör klorna så dåliga att de till slut ramlar av, av sig själva. Något som inte går att bota. Nej, inte kunde det vara SLO. Neo hade ju inte tappat några klor..

Var i klo

Jag upptäckte på kvällen att Neo slickade ovanligt mycket på en klo. Inte den som tidigare tagits bort utan en annan, på vänstertassen denna gången och inte höger. När jag klämde på klon kom det fram en droppe var. Det hade, precis som på den första klon som var dålig, blivit en längsgående spricka på undersidan av klon, mellan klokapseln och vävnaden inuti. Där kom varet fram.

Nästa morgon hade det kommit fram mer var. Jag kontrollerade alla klor och tyckte att det var fler som såg konstiga ut. En var lite ihålig, som om vävnaden inuti försvunnit. Fler hade den här lustiga sprickan, som om klokapseln liksom släppt lite på sidorna.

Vad är nu detta? Fler klor är dåliga. Varför har hans klor plötsligt blivit så här?

Jag var livrädd att åka till veterinären. Vi skulle åka på semester till Gotland dagen efter. Tänk om de ville plocka bort denna klon också, då skulle vi inte kunna åka. Jag jobbar sex dagar i veckan och har väldigt sällan ledigt. I sommar skulle jag ha två veckor semester varav den ena skulle tillbringas på Gotland. Resan var det enda jag sett fram emot på hela året. Skulle jag nu inte få åka? Skulle Neo inte få springa runt på gräsmattan i sommarsolen och vara sådär lycklig som han var förra året?

Vi åkte in till veterinären. Jag var i upplösningstillstånd så det var tur att Patrik ville köra. Tack och lov ville veterinär Teresia inte ta bort klokapseln utan hon skrev ut antibiotika. Jag hade tankar om att det kunde vara p.g.a. nedsatt sköldkörtelfunktion som klorna blivit dåliga. Neo har lite risig päls vilket kan tyda på detsamma. Teresia höll med och blodprov togs. Ca en vecka skulle det ta att få svar. Vi fick åka till Gotland trots allt.

Neo på ett stenigt Fårö förra sommaren. Med hela klor.

Neo och jag på Gotland förra sommaren

Inflammerad tass

Kan det inte räcka nu? Ska han inte få bli frisk snart?

Jag upptäckte på morgonen att Neo slickat på strumpan på tassen och att huden mellan trampdynorna blivit riktigt irriterad och lite svullen. Senare under dagen blev det bara värre. Vid 14-tiden hade hela tassen svullnat upp och blivit alldeles varm. Huden mellan trampdynorna såg rent ut sagt för djävlig ut och han hade jätteont. Aj, aj ,aj. Antagligen hade detta klarat sig så länge han gick på antibiotika men nu någon dag efter sista pillret så blossade det upp.

Jag smet tidigare från jobbet, det var ju bara att åka till djursjukhuset och sätta sig och vänta på akutmottagningen. Det kom in en 15-årig pudel som fått en stroke och andra med mer akuta åkommor som fick gå före oss i kön. Stackars Cissi i receptionen blev utskälld av en dam som kom in för att avliva sin hund. Hon var förstås egentligen inte ett dugg arg på Cissi utan helt förtvivlad över att mista sin bästa vän. I fyra timmar väntade vi innan det blev vår tur. Jag vet roligare sätt att tillbringa en fredagkväll på men måste man så måste man.

Veterinär Tobias konstaterade "akut ytlig pyodermi", en inflammation i huden. Han tog prov och det visade sig vara fullt med bakterier, inte svamp som jag först trott. En härlig blandning av stafylokocker och vad det nu hette var boven. Vi fick ett klorhexidinschampo att tvätta med och nu skulle strumpan vara av. Det behövde hållas så torrt och luftigt som möjligt, den känsliga pulpan fick klara sig utan skydd. Tobias var snäll och gav oss rabatt eftersom vi fått vänta så länge och dessutom tidigare fått ett så dåligt bandage om tassen, det var ju det som gjort huden irriterad från början.

Patrik kom och hämtade oss i regnet som bara öste ner. Tack och lov slapp därmed Neo att gå den då så långa vägen till bussen med sin ömma tass. Kl 22:30 var vi hemma.

Tassen blev snabbt mycket bättre men första dygnet hade Neo väldigt ont. Veterinären ville skriva ut annat smärtstillande än Rimadyl men jag vågade inte ge honom något med vår mardrömsnatt färsk i minnet.

Återbesök klokapsel

Äntligen har klon börjat läka. Det har tagit tre veckor vilket känns som en evighet men nu till slut har pulpan torkat, alldeles lagom till vårt återbesök hos veterinären. Veterinär Teresia var jättenöjd med hur det såg ut och vi fick gå därifrån utan bandage och med bara strumpa på tassen. Härligt!

Ett bra tassbandage

Efter många bandagebyten har jag lärt mig ett och annat. Såhär gör jag när jag lägger ett i mitt tycke, bra tassbandage:

• Klipper pälsen mellan tår och trampdynor och ser till att tassen är ren
• Tvättar såret med koksalt eller kollodialt silver
• Torkar försiktigt
• Lägger en steril kompress med glatt yta mot såret (en sådan som inte kan fastna)
• Lägger bomull mellan alla tår och trampdynor
• Bomull som vadd runt hela tassen
• Lindar som ett X med gasbinda tills det täcker all bomull
• (Lindar likadant med en självhäftande vetflex-linda utanpå)

OBS! Viktigt att tassen är helt torr och ren innan bandaget läggs. Detta bandaget är väldigt ordentligt och tåligt, hunden kan till och med gå utomhus med det vid fint väder om man använder vetflexen. Vid regn använder jag en bandagesko från medipaw.

Jag tycket att apotekets egna kompress är den bästa. Först hade jag en annan, dyrare variant men den hade en väl plastig yta vilket stängde in pulpan för mycket så den inte läkte. Vetflexen är jättebra men gör i mitt tycke också bandaget för instängt. Neos pulpa började torka och läka först då jag struntade i vetflexen och endast använde apotekets självhäftande gasbinda så att bandaget blev luftigare.

Bomull använder jag istället för polyestervadd, helt enkelt för att det är billigare. Bandagematerial till ett byte om dagen i några veckor blir dyrare än man tror.

Jag brukar göra bandaget så litet som möjligt och inte linda ända upp på benet. Det är dock svårare att få det att sitta kvar om man gör det mindre så linda högre om du är rädd att det ska glida ner.

Så fort pulpan torkat upp ska bandaget av. Då räcker det att använda en strumpa som skydd.

Uselt bandage

Då Neo låg inlagd upptäckte veterinären att hans blottade pulpa där klokapseln tagits bort hade blivit infekterad. Hon skrev ut antibiotika mot detta. När jag fick hem honom fick jag instruktioner om att låta bandaget de lagt ligga kvar i två dygn innan byte. Detta kändes inte bra men veterinären vet bäst, tänkte jag och väntade därför med bandagebytet.

När jag väl öppnade bandaget fick jag en smärre chock. De hade inte lagt någon kompress utan polyestervadden låg direkt mot den blottade pulpan. Det hade givetvis fastnat och var nu en enda klump av brun, äckligt varig vadd med den stackars infekterade pulpan inuti. Inte nog med det. Tassen var inte helt ren och när den då varit instängd så länge hade huden mellan trampdynorna blivit svampig och irriterad. Pälsen hade klumpat ihop sig och var alldeles geggig. Hela tassen hade alltså legat i ett fuktigt, illaluktande och smutsigt paket i två dygn.

Det tog 2,5 timmar för mig att först blöta upp vadden som fastnat och försiktigt plocka bort den, sedan göra rent den inflammerade pulpan, klippa bort den äckliga pälsen mellan trampdynorna och tvätta helt rent, låta tassen torka och sedan lägga ett nytt bandage.

Det är Neos förtjänst att jag till slut fick ordning på detta. Utan hans tålamod hade det aldrig gått. Tänk så ont det måste gjort när jag tog bort vadden från pulpan med alla sina nerver blottade. Tappra, snälla hund som bara låg stilla och lät mig göra det här.

Veterinären lovade att ge djurvårdaren som lagt detta bandage en tillsägelse och det hoppas jag verkligen att hon gjort.

Helvetet med Rimadyl

När klokapseln plockades bort fick jag Rimadyl utskrivet till Neo. Det är smärtstillande och antiinflammatoriskt. Jag tänkte inget särskilt på det, han har ätit Rimadyl förut utan några problem och givetvis ville jag inte att han skulle ha ont.

Men så började det.. På eftermiddagen var han lös i magen och till kvällen gick det över till diarré och kräkningar. Jag förstod att det måste vara Rimadylen han reagerat på och gav honom inga fler piller men det var för sent. Den natten låg jag på soffan med kläderna på. Neo behövde ut varje halvtimma för att både bajsa och kräkas. Det bara rann ur honom. Framåt morgonen lugnade det ner sig och han sov från kl 05 till 07. Då ringde väckarklockan, dags att åka till jobbet. Jag gick ut med Neo och kunde i dagsljuset se att han han hade blod i avföringen. Vi gick in, han drack lite vatten men det kom lika fort upp igen och det var spår av blod även där. Stackarn fick inte ens behålla sin vätska. Jag förklarade snyftande för min sambo Patrik att jag inte kunde ta med honom till jobbet utan att det fick bli raka vägen till djursjukhuset.

Neo fick läggas in akut med dropp på morgonen och jag var helt förstörd. En liten trasig klo hade plötsligt blivit en sönderfrätt och blödande mage. Hur gick detta till? Min hund skulle ju bli frisk. Det blev en tung dag på jobbet även om Neo förstås var den som hade det jobbigast, inlagd på djursjukhuset.

Ett dygn senare ringde de och sa att jag kunde hämta Neo för "nu är han jättepigg". Haha, de vet nog inte hur en flatte är när den är jättepigg. Visst var han piggare men fortfarande en zombie i mina ögon. När vi kom hem sov han ett helt dygn med undantag för när jag väckte honom för rastning. Stackarn var så medtagen men säkert glad att få vara hemma igen.

Aldrig mer Rimadyl.

Hur det började

 Vår historia börjar detta datum. Jag och Neo var ute på vår morgonpromenad när han plötsligt började halta. jag lyfte på tassen och såg att det blödde från en klo. Det såg ut som om klon hade slitits ner på sidan så att pulpan blivit blottad och därmed skadats.

Iväg till veterinären for vi. Där kunde vi se att det var som en längsgående spricka på undersidan av klon, mellan klokapseln och vävnaden inuti. När man klämde på klon kom det ut en droppe blod. Veterinären beslutade att plocka bort klokapseln p.g.a. sprickan. Det var inget konstigt med detta, bara ett vanligt klokapselbrott tänkte vi. Han blir snart bra igen

På eftermiddagen fick jag hämta en väldigt groggy vovve med bandage om tassen. Han mår verkligen jättedåligt efter att ha varit sövd.